Ulla Backman är jättetacksam. Hon känner att hon har fått ett otroligt fint bemötande på sitt modersmål. Också vården har varit exemplarisk.
”Även om jag fick en svår diagnos, fick jag ett lugn i mig när jag första gången träffade min kirurg,” säger Backman.
I mars diagnosticerades hon med en aggressiv, så kallad trippelnegativ, form av bröstcancer. Diagnosen i sig var skrämmande och väntan på biopsisvaren var väldigt jobbig, men det har haft en enorm betydelse att hon hela vägen har blivit bemött på sitt modersmål svenska.
Problem: Att inte få prata sitt modersmål skapar rädsla och osäkerhet
”Det första samtalet med patienten är väldigt viktigt eftersom det är då diagnosen ställs,” förklarar överläkaren och professorn i kirurgi Malin Sund.
Att få en cancerdiagnos är en form av existentiell kris. Även om man kanske kan finska bra, blir det lätt en slags blockering där man kanske hör orden läkaren säger, men ändå inte kan ta till sig informationen.
”Då kan man inte heller ställa de frågor man skulle vilja ställa. Om man däremot får börja processen på sitt modersmål blir det en helt annan känsla”, säger Sund.
Den cancerform som Ulla Backman drabbades av behandlas i dag med så kallad neoadjuvant behandling, som är en systembehandling som ges före operationen. Backman fick också immunterapi. Vården inleddes med en serie på sammanlagt åtta cellgiftsbehandlingar md några veckors mellanrum, som gavs på Raseborgs sjukhus, det vill säga nära hemmet i Ingå.
”Det har haft en stor betydelse för mig att få tala svenska hela vägen och att behandlingarna skedde nära hemmet. Sjuksköterskorna kunde ibland ringa och frågade hur jag mådde efter behandlingarna, och allt skedde på svenska, vilket kändes bra.”
Att patienten får vård på sitt modersmål är inte bara än känslofråga; det handlar enligt Sund om trygghet.
”Patienten ska vara delaktig i sin egen vård. Därför är det så viktigt att inget går fel och att man förstår varandra. Det skapar trygghet för både läkaren och patienten.”
Lösning: Den svenskspråkiga vårdstigen börjar från språkvalet i remissen
Alla viktiga möten med läkare har skett på svenska under hela sjukdomsprocessen. Modersmålet syns redan i remissen som kommer in och vårdprocessen börjar där.
”Genom att göra en notering om språket försöker vi alltid styra svenskspråkiga patienter till en svenskspråkig läkare. På bröstkirurgiska enheten är vi fyra tvåspråkiga kirurger av totalt 13 och av mina patienter är omkring hälften svenskspråkiga,” säger Sund.
Ulla Backman berömmer HUS personal för att i alla lägen ha bemödat sig om att erbjuda vård på svenska.
”Trots att alla i personalen naturligtvis inte kan prata svenska, så har man alltid sett till att språket uppmärksammats och vid behov hämtat en person som kan svenska. All skriftlig information har jag också fått på god svenska.”
Sund vill uppmana sina kolleger till eftertanke då det gäller språket:
”Ibland gör vi oss själva en björntjänst då vi så lätt byter språk till finska. Jag brukar säga att det enda sättet att lära sig ett språk är att öva sig på det. För sjukskötarna är det en form av språkbad att vara med på min mottagning där jag möter svenskspråkiga patienter. De lär sig de vanligaste fraserna som repeteras på mottagningen, och redan med det kommer man långt.”
Hur skapar man vårdvägar på svenska?
- Patientens modersmål syns redan i remissen som kommer in. Genom att göra en notering om språket kan man försöka styra den svenskspråkiga patienten till en svenskspråkig läkare.
- Om man inte kan erbjuda hela vårdvägen på svenska för patienten är det ytterst viktigt att den skriftliga patientinformationen är på svenska, så att patienten kan bekanta sig med informationen efter besöket.
- Uppmana dina medarbetare att våga prata svenska och bryt föreställningen om att det är pinsamt att säga fel eller göra misstag.
- Skräddarsy språkundervisningen och skapa hjälpmedel enligt faktiskt behov med relevant terminologi.
