”Kommer jag månne att någonsin komma mig ut till sjöss igen.”
Landskapet var bekant, men perspektivet var helt annorlunda än det vanliga. Det var september 2019 när Antti Villanen tittade ut genom fönstret mot havet från den hjärtkirurgiska avdelningen M10 på HUS Mejlans tornsjukhus och funderade över framtiden. Från fönstret såg han en kär plats, föreningen Helsingfors Havspaddlares stuga (Helsingin Merimelojien maja), varifrån Antti otaliga gånger gett sig i väg med sin kajak.
Paddlingsturerna och andra fritidsaktiviteter hade fått ett abrupt slut eftersom Antti några dagar tidigare hade genomgått en trippel bypassoperation.
Han hade drabbats av en hjärtinfarkt utan att han visste om det bara några veckor tidigare. Som vanligt hade Antti cyklat från sitt hem i Esbo till stugan för paddlare i Mejlans i Helsingfors. Det var varmt sensommarväder.
Jag började må dåligt efter att jag hade paddlat och simmat. Kallsvetten trängde fram och jag kände ett tryck över bröstet. Antti misstänkte att orsaken till illamåendet var den medhavda proteindrycken som blivit varm i kajaken. När han kände sig lite bättre cyklade han tillbaka hem till Esbo.
En vecka efter händelsen bar det av till Slovenien för att vandra. Under resan var den i övrigt vältränade mannen tvungen att erkänna att han inte kunde hålla de andras tempo. Uppförsbackarna var plötsligt brantare än tidigare.
Den diffusa känslan av halsbränna hade han visserligen haft i flera år, och han hade sökt hjälp för den även hos en läkare, men nu verkade ingenting längre hjälpa.
Genast på måndagen efter resan uppsökte Antti en läkare, eftersom han fortfarande kände sig dålig. På hälsovårdscentralen ordinerade läkaren en hjärtfilm, det vill säga EKG, och berättade att en kardiolog kommer att konsulteras om resultaten.
”Jag hade precis hunnit cykla hem när samtalet kom. Läkaren sa att jag omedelbart ska bege mig till Jorvs sjukhus och att jag absolut inte får köra bil själv.”
Antti gjorde som en lite envis äldre herreman ofta gör, han tog alltså bilen till sjukhuset ändå. Eftermiddagen gick åt till undersökningar på Jorvs akutmottagning, på natten flyttades han till avdelningen där undersökningarna fortsatte. På onsdagen avslöjade en kontrastmedelsundersökning den hårda verkligheten.
"De läste upp för mig hur allvarligt läget var. Kardiologen sade att det inte fanns något annat alternativ än en öppen hjärtoperation. Jag trodde att jag var frisk, men det var jag inte. Det var ett hårt besked”, minns Villanen.
Särskilt svårt var det att ringa hem till familjen. Hans fru och barn kom till sjukhuset.
Den kvällen fördes djupa samtal med familjen. Tankarna kretsade kring livets begränsningar.
Ett maratonlopp är en barnlek jämfört med en hjärtoperation
Antti tillbringade resten av veckan i Jorv och på söndagen flyttades han till hjärtkirurgiska avdelningen M10 vid Mejlans tornsjukhus för operation. En vecka efter mötet med läkaren på hälsovårdscentralen låg han på operationsbordet.
Operationen gick som planerat: narkos, åtgärd, uppvakning. Från uppvakningen ringde Antti sin fru från gränslandet mellan sömn och vakenhet. Hon förvånades över att han redan nu kunde prata i telefon.
Även om allt gick som planerat är en öppen hjärtoperation alltid en stor operation, och det kändes verkligen så.
"Jag var så slut som en människa kan vara. Även om jag har sprungit två maratonlopp när jag var yngre, är de ingenting jämfört med operationen. Jag var totalt kraftlös."
När sjukskötarna kom nästa dag för att försöka få honom i rörelse kändes det till en början helt omöjligt. Till slut tog han sig upp och ett par dagar senare lyckades han redan duscha på egen hand.
I avdelningens sällskapsrum pratade patienterna sinsemellan om vilka åtgärder de genomgått.
”En man berättade att han fått nya lungor. Några dagar senare kom en dam som hade fått ett nytt hjärta. Deras berättelser fick det att kännas som att min egen operation ändå var ganska överkomlig."
”Mediciner hjälper inte, om man inte tar dem”
Antti var på sjukhuset i en vecka. Rehabiliteringen påbörjades redan på avdelningen och gymnastiken fortsatte hemma med hjälp av instruktioner. Enligt Antti själv var han en frisk man när han kom till sjukhuset, men sjuk när han kom hem. Före operationen hade han inga mediciner, men på vägen hem var han tvungen att gå via apoteket.
Under de första promenaderna hemma på gården orkade han knappt gå hundra meter, men dag för dag blev sträckan längre. Nu år 2025 är den sjuttioårige mannen i bättre form än före operationen. Paddlingsturerna är tillbaka på schemat, liksom promenader, cykling och skidåkning. Det finns inga begränsningar.
"Efter operationen trodde jag inte att jag kunde komma i så här bra form. Jag har inga besvär alls.”
Även om bröstkotorna var stela efter operationen och rehabiliteringen kändes långsam i början, paddlade Antti kajak redan följande sommar – försiktigt, men ändå. Sammanlagt tog återhämtningen ett par år. För att rehabiliteringen ska lyckas måste man vara aktiv själv, påminner han.
"Genom gymnastik har jag fått tillbaka rörligheten. Medicinerna hjälper inte, om man inte tar dem. Jag är oerhört glad över att jag fortfarande är här och får leva livet."
Kamratstöd hjälper i svåra stunder
Hjärtoperationen kom som en total överraskning i Antti liv. Men han ser sig ändå som lyckligt lottad då han inte var tvungen att leva i ovisshet länge, utan på två veckor var allt från diagnos till operation avklarat.
”Min karaktär är sådan att det är bättre att saker sker snabbt. Då blir det inte så mycket tid över för grubblande.”
Nu fungerar han som kamratstödjare för andra hjärtpatienter via Hjärtföreningen i Esbo. Sjukhusbesöken sker efter behov beroende på patienternas önskemål. Även idag beger han sig från kajakförrådet till Jorv för att träffa en ödeskamrat.
”Jag fick kamratstöd när jag precis hade fått veta vad som väntade. Redan då tänkte jag att om jag klarar det här så vill jag göra detsamma för andra.”
Det viktigaste är att lindra rädslorna, dela sin historia. Lyssna och förstå.
Utöver motion tar Antti hand om sin hälsa genom kosten, vilket är av största vikt för en hjärtpatient.
”Jag sa redan när allt detta började att det säkert blir dags att bekanta sig med Härkis bondbönefärs och tofu. Numera äter jag rött kött nästan bara i form av vilt. Och visst lägger jag mer än en skiva ost på smörgåsen, även om rekommendationerna säger annat”, erkänner han.
Spåren på bröstkorgen och benet påminner ibland om det förflutna, men i övrigt grubblar Antti inte över det som hänt. Hans hälsa kontrolleras en gång per år med EKG och blodprov. Han har bara gott att säga om den vård han har fått.
”Både på hälsovårdscentralen och på sjukhuset fick jag fantastisk vård. Sjukvården i Finland håller toppklass och det är verkligen något att vara tacksam för.”
Hjärtinfarkt kan vara det första symtomet på kranskärlssjukdom
- Det hör inte till ovanligheterna att symtom som orsakas av ett akut kranskärlssyndrom (eller en hjärtinfarkt) misstas för antingen halsbränna eller skelett- och muskelrelaterad smärta. Vid halsbränna är smärtan ofta brännande och kan stråla ut i matstrupen. Kranskärlsrelaterad smärta är ofta mer omfattande och tryckande och den kan även stråla mot handen eller halsen.
- I värsta fall är det första symtomet på kranskärlssjukdom plötslig död. Om det förekommer genetiska sjukdomsanlag kan sjukdomen kan också drabba en frisk person. Hårda (mättade) fetter och ett högt kolesterolvärde är det sämsta för den som drabbats.
- På Hjärt- och lungcentrum genomförs cirka 400 bypassoperationer per år och det är även den vanligaste hjärtoperationen. En person som kommer in för bypassoperation är cirka 70 år gammal och det är oftare en man än en kvinna.
- Bypassoperation används ofta som behandling vid svår kranskärlssjukdom då det förekommer betydande förträngningar i alla tre huvudgrenar av hjärtats kranskärl. Vid bypassoperation skapas en passage förbi förträngningen i kranskärlet med ett blodkärl som tas från någon annan del av patientens kropp så att blodet leds förbi det sjuka kärlsegmentet.
- Vid största delen av bypassoperationerna är patienten kopplad till en hjärt-lungmaskin och patientens hjärta stoppas under operationen. Hjärt-lungmaskinen sköter kroppens syretillförsel och blodcirkulation. På HUS utförs några bypassoperationer per år utan hjärt-lungmaskin så att patientens hjärta slår under hela operationen.
- En bypassoperation är säker, men inte helt riskfri. Risken är mindre vid en planerad operation än om infarkten pågår vid ankomsten till sjukhuset.
- Det är sällsynt att en bypassoperation måste göras om. Om bröstsmärtorna återkommer kan de i specifika fall lindras genom ballongvidgning.
- Numera är den primära behandlingsformen vid hjärtinfarkt omedelbar ballongvidgning. En ballongvidgning är dock inte alltid möjlig på grund av kranskärlssjukdomens omfattning eller förträngningarnas läge. Det är inte heller den mest hållbara lösningen för patienter med förträngningar i flera kranskärl (flerkärlssjukdom).
- Bypassoperationer har fortfarande en viktig roll vid behandlingen av svår kranskärlssjukdom och akut kranskärlssyndrom, men antalet har minskat internationellt under de senaste åren.
För artikeln intervjuades överläkare Tatu Juvonen, professor i kirurgi och tf. direktör för verksamhetsområde Jyri Lommi vid HUS Hjärt- och lungcentrum.
