Ämnen, växter och svampar

Huggormsbett kan orsaka livsfara. Små barn, gravida, personer med underliggande sjukdomar och äldre personer löper en ökad risk att drabbas av allvarlig förgiftning. En del av betten kan bestå av torra bett, då huggormen inte utsöndrar gift vid bettet.

Symtom: Bettet är ofta sjukt, svullet och blått till färgen. Förutom lokala symtom kan illamående, kräkningar och medvetandestörningar utvecklas. Det kan också orsaka en allergisk reaktion, varvid symtomet är andningssvårigheter som utvecklas snabbt.

Första hjälpen: Försök hålla bettområdet så orörligt som möjligt t.ex. genom att spjäla och bära personen från händelseplatsen. Rörligheten påskyndar spridningen av giftet i blodomloppet. "Huggormstabletter" är inte en väsentlig del av första hjälpen, eftersom deras effekt inte har påvisats i behandlingen av huggormsbett. Paracetamol kan användas som smärtlindring, undvik antiinflammatoriska läkemedel.

Behandling: Ett huggormsbett kräver alltid en läkarbedömning. Vården inom hälso- och sjukvården är symtomatisk. Beroende på förgiftningens svårighetsgrad kan motgift användas.

[F] = Kan orsaka en fototoxisk reaktion, om huden först kommer i kontakt med växtsaft och sedan exponeras för solljus. Hudeksem vid ljusexponering, det vill säga fytofotodermatit framträder som rodnad, blåsor och brännskador på huden. Hud som exponerats för växtsaft tvättas med vatten och tvål. Symtomen kan undvikas genom att skydda huden mot solljus i 48 timmar. Hudsymtomen kan vara kraftiga och kräva läkarvård.